Skola igen

Spanskkurs igen. Den här gången i Buenos Aires med Lena som skolkamrat. Dock inte i samma klass. Hon går i en nybörjargrupp tillsammans med en österrikare och jag har (som vanligt) fått en kille med keps, t-tröja och shorts från Kalifornien. Alltså dags att lära sig den argentinska varianten med med vos (du), schå (jag), påssjå (kyckling) etc.
Vi har tidigare besökt diverse rekommenderade turistplatser. Bäst har nog varit PROA museet bredvid Caminito i La Boca . Snyggt modernt bygge med en fin utställning om Italiensk Futurism. Jag gillar Fortunato Depero.
Caminito var en hysterisk tango turistfälla. Vi flydde till en liten marknad bredvid som hade en DJ som körde soul och Dire Straits.
Idag efter skolan tog vi oss, tack vare Lenas envisa strävan att hitta något annat än Santa Fe avenyn, ut till Palermo Viejo som visade sig vara smockfullt med ultradesignade modeaffärer och barer. Påminde om ett fashionablare Williamsburg, enligt Lena. Smockfull var även SUBTEn som vi tog till Palermo, men sånt skall ju upplevas också.
En obligatorisk tangoshow har vi även gått på. Bra musik, spelad av riktiga musiker på riktiga intrument. Kul att se hur man hanterar dragspelet (Bandoneon) liggandes på knäna får att spela rytmen. Tango dansen var givetvis mästerligt utförd av dansproffs. Kan dock  tyvärr inte låta bli att asssociera till John Cleese's silly walks...

Brasilen och Paraguay - En försenad rapport

Har inte hunnit rapportera om Brasailien och Paraguay. Vi åkte dit med en paketerad tur sisata dagen i Iguazu. Köpte på impuls biljetter på busstationen. Det visade sig att det vi köpt int bara var en tur till brasilianska sidan av vattenfallet utan även kraftverkbesök och shopping i Paraguay samt buffé-lunch i Brasilien.
Först skulle vi till Paraguay och det skall tydligen ALLA. En timme i bilkö för att komma till gränsbron. Paraguay är brassarnas shoppingparadis.
Kraftverksbesöket bestod aven reklamfilm och en snabb bussrundtur. Vattanflödet i spillvattenrännan är maffigt. Äändå var det bara en tredjedel av vad de hade för två veckor sedan. Tyvärr kom vi inte in i generatorhallen.
Shoppingen var inget vidsre. Ett antal gallerior som mest sålde skor, väskor, kläder. En del märkesvaror men mest lågprisvaruhusgrejer.. Lena köpte ett par RayBan får femtio kronor. Jag köpte ett paraply och lät mig luras att köpa ett tomt USB-minne...
Brasilien då? Ja, de bygger snyggare skyskrapor där än i Argentina och folk är lite mer galna..Arkiteken som ritat vår lunchrestaurang heter Cleverson Fizinus. Say no more...
Vattenfallen var minst lika fina från brassesidan.

BsAs – Första intrycken

Buenos Aires. Hjälp… Första intrycket av kvarteren runt Plaza de Mayo en torsdagseftermiddag var inte så trevliga. Dels har vädret just slagit om till någon slags höst. 16 grader och en snål blåst. En stor kontrast mot Iguazús sköna tropikklimat. Sedan är det inte speciellt vackert här. Fast det är klart... Kvarter med regeringsbyggnader och banker är väl aldrig mysiga precis. På Plaza del Mayo pågick lite slöa demonstrationer. Gamla militärer verkade demonstrera mot att Argentina förlorade kriget mot England om Malvinas. En lastbil med vattenkanon stod uppställd i beredskap. Och folk rusar fram och tillbaka som om det vore värsta huvudstaden… Fast det är det ju och då måste man förstås rusa omkring och se viktig och målmedveten ut. Som semestrande turister rusade vi inte utan STROSADE och vi var klart i vägen kändes det som. Bilar och bussar här också jävligt bråttom och kan komma från alla håll med absolut, undantagslös förkörsrätt, även om det skulle lysa en liten förskrämd grön gubbe vid ett övergångsställe. Det gäller att använda sina ögon i nacken.

Och hotellet är det sämsta jag bott på sedan Hotell New Select i Marseille… De har lagt hela budgeten på lobbyn som är någon slags japaninspirerad mörkträfunkis med whiskybar i en ändan. Kan man inte anmäla till någon designombudsman om inte rummen har samma nivå på inredning och stil som lobbyhelvetet? Budgeten räckte inte till att få WiFi att fungera heller, och det är givetvis det värsta…

Letat hotell i tre timmar

Landade på Aeroparque i Buenos Aires vid halv två tiden. Inget hotell bokat men den här stan är jui full med sådana. Tja... Ett problem kan vara att det finns för många. Hjälp... Kan inte någon hjälpa till att välja? Turistbyrån på flygplatsen gav oss en lista med hotell och en karta och pekade på telefonkiosken. Sedan hade vi våra två guide-böcker. Slutligen satte vi oss i restaurangen och köpte två timmars WiFi-surf så vi fick hela Google´s hotellutbud. Jag har ju som tur är en argentinsk mobiltelefon så vi slapp telefonkiosken. Hotellen var antingen fulla, eller också var det tråkiga rum med fönster mot inglasad innergård. Slutligen har vi i alla fall fått napp på Hotell 562-Nogaro. Fyrstjärnigt för 121 USD natten.
Mot taxisarna...

Iguazu-fallen från den Argentinska sidan

Efter en hyfsat lång sovmorgon och tog vi El Practico-bussen till fallen. En himla tur att vi inte köpte en "tur"-med guide. Vi mötte flera jätteflockar som vallades runt med fåniga ID-brickor runt halsen. Visserligen är kartorna inte speciellt tydliga, och ej heller skyltningen, men det är inga problem att ta sig runt längs stigarna och med det "ekologiska" tuff tuff tåget. Det är som att besöka en nöjespark. Fick lite flummrajd-känsla, typ en varm sommardag på Liseberg. Varm, våt, svettig… Ångande vattensprut… Vandra längs välordnade stigar… Restauranger med dyr snabbmat… Ekologiskt tåg…

Fast fallen är ju väääldigt stora så de kan ju inte få annat är fullt betyg.

 
 

 

Framme i Puerto Iguazú

Efter en problemfri flygresa från Mendoza har vi anlänt till Puerto Iguazú. Fick chansen att nosa lite på Buenos Aires utanför Aeroparque vid mellanlandningen och det kändes lovande.

Vi är fyrstjärnigt inkvarterade på Hotel Saint George. Master Bedroom med varsin 1,20 m säng!

Ägnade kvällen åt att vila oss, läsa SAHB, samt testa den lokala fisken Surubi. Jag tror dock att den peruanska Paiche-fisken var godare.

Planen för dagen är att ta en taxi ut till den argentinska sidan.

Jag har fått n ny Powershot D10 av Canon så detta blir dess elddop. Skall bli spännande att se om den klarar ett litet vattenfall.

Vinprovning

På min födelsedag ägnade vi oss åt att åka runt till vingårdar runt Mendoza. Har provat vin från:

• Belasco de Baquedano
• Achaval Ferrer
• Lagarde
• Bodega Benegas
• Tapiz

Vi har sett druvor rensas, sett ståltankar och betongtankar, luktat på ekfat...

Aconcagua

Mja... Vi har inte bestigit Aconcagua men vi var i alla fall i närheten...

På hästryggen

Ny snygg bild från Herschel

Läs mera på ESA´s Herschel sida

Vad vi gjort idag

En vilodag. Sov gott och länge så vi nästan missade frukosten. Sedan ut i Mendoza för att jaga en hatt till Lena. Vi skall ut och rida i morgon (hehe) och då behövs skydd mot solen. En sombrero kanske? Eller en Gauchobasker? Själv har jag ju min RUAG-keps. Eftersom vi hade sen frukost kom vi ut i staden samtidigt som mendocinerna började stänga ner för sin fyra timmars siesta (!). Så det blev ingen hatt. Däremot en lång vandring genom staden till Carrefour som vi trodde skulle kunna ha en hatt-avdelning. Icke. Lunch på ett buffé-ställe med "ät så mycket du vill" för 39 pesos. Grillat kött, whiskyflamberade crèpes med glass, en liten flaska malbec. Sedan hem till hotellet och då kändes plötsligt siestakonceptet helt rätt.

Nu skall vi ut och jaga hatt igen.

Mendoza

Mendoza ligger i en öken. 300 soldagar per år och det regnar sällan. Ändå är staden en lummig oas. Breda gator med breda trottoarer och överallt växer det träd som skänker skugga och svalka och som ger staden ett mjukt ansikte. Dessutom finns det parker. Framför allt den gigantiska San Martin parken med en kilometerlång, konstgjord sjö, där roddklubben huserar. Mitt i parken finns ett helt skogsbevuxet berg, Cerro de la Gloria, som kröns av det enorma San Martin monumentet. Och detta är alltså i en öken. Vattnet kommer från Anderna. Smältvatten. Och hela staden har ett intrikat bevattningssystem. Kanaler finns i varje trottoar och dessa kanaler passerar varje träd. Vattnet släpps på i omgångar till olika gator. Hela San Martin parken inklusive Cerro de la Gloria är konstbevattnat. Bevattningskonceptet är en uppfinning redan från pre-Inka tiden (Huarpe) och har återanvänts av spanjorerna i många städer i dessa trakter.

Nattbuss

Sitter längst fram på bussens övre däck. Fem mil kvar till Mendoza. Klockan är tio på tisdagsmorgonen. Har åkt sedan klockan fyra i går eftermiddag. Arton timmar i denna buss från firma Andesmar. Det är en semi-cama så man kan luta sätena rejält och det går att sova i lite olika ställningar så jag är väl hyfsat utsövd.

Fick en riktigt rejäl tre rätters kvällsmåltid med vin. Men frukosten var ett skämt. En koppe näskaffe och ett paket söta kex.

Landskapet när vi närmar oss Mendoza är platt, platt, platt. Buskstäpp, halvöken, som avbryts av fält med vinrankor. Åt väster skymtar Anderna och där skall väl Aconcagua finnas.

Detta var alltså min första argentinska nattbuss. Den var kanske något lyxigare än de peruanska och bolivianska men jag sov faktiskt skönare i Peru. Sätena var mjukare där.

Det har varit tre poliskontroller sedan Salta. Förmodar att de jagar knark. På några andra bussar såg jag att de rotade igenom allt bagage. Tack och lov slapp vi en sådan grundlig kontroll.

Bilden nedan är tagen någonstans mellan Salta och Tucuman där det är en frodig grönska.

Att vara sueco

Fick följande info fråm Lena och Hans:

"hacerse sueco, göra sig dum. Chueco, vriden, konstig

Skämt från vår cykellagare i Santa Cruz:

–Jaså ni är suecos, då är vi släkt för jag är medio chueco (halvgalen)."

Moln och dalar runt Salta

Bussen till Salta från San Pedro tog vägen via Purmamarca-ravinen. Strax efter Purmamrca dyker man ned i molnen. I Jujuy regnar det. Framme i Salta är det bara mulet. Nästa dag åkte jag på en 600 km "safari" i en liten Renault. Först upp genom molnen genom Toro-ravinen. Upp på Altiplanon, 4000 m. Ökenkörning fram till Purmamarca-ravinen och så ner genom molnen igen. Två dagar senare tar jag och Lena turen till Cachi. En ny ravin. Upp genom molnen. Sol och puna-stäpp. Sedan ner genom molnen till Salta igen. Slutligen, igår, så åkte vi det berömda Tren de las Nubes som i sakta mak följde Toro-ravinen. Upp genom molnen till puna-stäppen på 4000 m och så tillbaks igen..16 timmar tog turen, men visst.. Den var fräck..
Så nu är vi experter på moln, raviner med snygga berg och mäktigt ödslig puna-stäpp. Vi känner dock att det skulle behövas motion nu.. Dessa jättelånga exkursionenr innebär ju att man bara sitter och sitter...

Rapport från Salta

Lena har lyckligen anlänt så nu är det slut på ensamluffandet. Är inkvarterade på ett desajnat hotell. Har bytt rum en gång. Har idag varit på en utlflykt till byn Cachi. 15 mil fram och till baka i en skumpig mercabuss. Lena lyckades bekämpa sin åksjuka. I morgon skall vi åka det berömda tåget till molnen, och det lär väl bli en mer behaglig tur.
Därefter får vi ägna måndagen åt att fundera ut vart vi skall åka. Argentina är ju helt klart onödigt stort. Långfärdsbuss lär väl bli en strapats och inrikesflyget är inte jättebilligt.

Här nedan en bild från Piedra del Molino. 3348 m ö h.

Blåst på 110 pund av British Airways

Blev alltså dumpad mitt i natten på Heathrow och tvingades ta en svindyr taxi till Gatwick. Busstransfern går ju inte på natten och vem vill sova i en kall ankomsthall.

Fick just detta svar från British Airways. Man har alltså inga rättigheter...

Dear Mr Hansson

Thank you for your patience.

I am so sorry your flight was held up on your way to London Heathrow.  I can understand how anxious you must have been about getting to London Gatwick.  The fact that you were out of pocket must have only disappointed you.  Please accept my apologies for the inconvenience caused. 

We recognise that it is essential for us to improve our current performance on punctuality.  In fact our chief executive, Willie Walsh, has made it one of British Airways’ key priorities.  His team are working closely with every department that has a bearing on punctuality.  They have put measures in place to make sure delays are kept to an absolute minimum, so we can get customers on their way as soon as possible and improve our punctuality record.

While I appreciate your reasons for asking, I'm afraid I am unable to refund your additional expenses.  We're not liable for any consequential loss a customer may have as a result of delayed flight.  We generally direct customers to their travel insurance company who may be able to help.   

We know that we must improve this aspect of our performance if we are to deserve your confidence and trust.  We do not take our customers for granted, and know we operate in a very competitive market.  We really do appreciate you choosing to fly with British Airways.

Best regards

Eric Dias
British Airways Customer Relations

Gejsrar

Avfärd från hotellet halv fem i morse för att hinna upp till Tatio gejsrarna lagom till solnedgången. Hela dagen blir ju rubbad efter en sådan väckning. Jag har i alla fall badat i en termisk pool och det bubblade och sprutade fint. Chilenarna hävdar att detta är världens högst belägna gejserfält men om jag minns rätt besökte jag i förrgår ett gejserfält på 4900 m höjd i Bolivia så det där tror jag inte på...

 Här ångar det fint i soluppgången...

.
..och här får turistgruppen frukost. Chilenare, förutom jag och två fransmän...

..och här simmar el sueco.Sueco kan tydligen kan tydligen betyda tonto, dvs korkad... Hmmm. Får utredas. Dessutom blev jag kallad Beyonce precis som på Trinidad. Och Suiza och Suecia är som vanligt fina samtalsämnen.

Vad jag lärt mig i dag

Arkeologiska museet

Atacaméerna hade ett eget språk, Kunza. Idag betraktas det som dött även om det i några avkrokar lär finnas folk som använder delar av Kunza vokabulären i sitt språk. Bara 1500 ord finns bevarade. Atacaméernas kultur varade fram till någon gång på 1400-talet då Inkas tog över och införde ny religion och nytt språk. Sextio år senare kom spanjorerna och införde en ny religion och ett nytt språk.

Atacméernas hade mycket kontakter. Norrut mot Tiwinakerna och senare inkas. Österut mot folken i Argentina och västerut mot Stilla Havet. Oasen San Pedro är ju en korsning i öknen i i en dal mellan Anderna och Cordillera de la Sal.

 

Vatten

San Pedro för sitt vatten från två åar. Det räcker idag men ökar turismen går det inte.

Fast den stora förbrukaren är ändå koppargruvorna som slukar enorma mängder i sina processer. Hur det går ihop sig i denna snustorra region fattar jag inte.

 

Spanska

Har varit på ännu en utflykt och den här gången tittat på fantastiska saltformationer och sett en fin solnedgång från en klippkam full med turister. Lite samma känsla som i Jericoacoara. Min grupp bestod av två chilenska turister och jag, så guiden körde allt på spanska (Santiagodialekt tror jag). Mycket nyttigt för mig.

 

Danska

Var ute och åt med Morten från Danmark igår så det blev en övning i att snacka dansk. Han var med på Uyunituren. Vi skall träffas ikväll också och han skall med på samma buss till Salta så min danska kommer att förbättras…

 

El altiplano sur. Några bilder.

Ytterligare två bilder från La Paz

Wrap Up

Befinner mig nu i San Pedro de Atacama efter en tre dagars resa från La Paz. Skönt med värme och syre igen, fast byn är en riktig turisthåla.

Först nattbuss från La Paz till Uyuni. Sedan Toyota Landcruiser tillsammans med fem andra turister, en tysk, en dansk, två belgare och en holländare och vår chaufför Jonny. Ett kul gäng!

Det går ett lämmeltåg av Toyotas längs den här rutten. Alla som kommer till Uyuni skall ut på saltöknen och det finns paket med olika längd. I mitt fall ett paket med två övernattningar och sedan transfer till Chile vid den sydligaste punkten.

Saltöknen är fräck i sin storslagna vita tomhet (förutom ett antal landcruisers). Ljuset är otroligt starkt så ögonen rinner.

Fantastiskt landskapet längs vägen med vulkaner, laguner och ödslighet (och landcruisers). Ju längre söderut man kommer ju torrare blir det. I början, strax efter saltöknen, odlas faktiskt lite grödor. Sedan blir det ren öken. Ändå ser man ibland vicuñas som betar. Ser ut som om de äter sand.

Har sovit på 4315 m höjd. Nytt rekord.

Har även varit uppe på 4900 m höjd, när vi tittade på gejsrar i gryningen, sista dagen. Nytt rekord. Känns som att kroppen acklimatiserat sig till höjden. Blir givetvis andfådd för minsta lilla och det går inte att hålla andan t.ex. när man sitter på huk och skall ta ett foto.