Mendoza ligger i en öken. 300 soldagar per år och det regnar sällan. Ändå är staden en lummig oas. Breda gator med breda trottoarer och överallt växer det träd som skänker skugga och svalka och som ger staden ett mjukt ansikte. Dessutom finns det parker. Framför allt den gigantiska San Martin parken med en kilometerlång, konstgjord sjö, där roddklubben huserar. Mitt i parken finns ett helt skogsbevuxet berg, Cerro de la Gloria, som kröns av det enorma San Martin monumentet. Och detta är alltså i en öken. Vattnet kommer från Anderna. Smältvatten. Och hela staden har ett intrikat bevattningssystem. Kanaler finns i varje trottoar och dessa kanaler passerar varje träd. Vattnet släpps på i omgångar till olika gator. Hela San Martin parken inklusive Cerro de la Gloria är konstbevattnat. Bevattningskonceptet är en uppfinning redan från pre-Inka tiden (Huarpe) och har återanvänts av spanjorerna i många städer i dessa trakter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar