Ingen Tsunami här

Det kom ett SMS från Anna mitt i natten där hon varnade mig för Tsunami. Jag orkade inte gå upp och kolla vad det var och det var väl med facit tur. Hade jag läst hade jag varit tvungen att gå upp och väcka familjen jag bor hos. Här i Lima har ingenting märkts och vad gäller tsunamis så ligger Miraflores ganska högt upp så jag känner mig inte rädd för sådana här. Däremot ligger ju Lima i ett område där vad som helst kan hända vad gäller jordbävningar. Men det visste jag ju om.

Framme i Lima (26 feb)

Lyckligen framme i Lima. Svalt och skönt. Min transferchaffis körde Cumbia på radion. Så illa var det väl inte men en viss hemlängtan (till Trinidad) infann sig allt. Han hade ingen bashögtalare i bagageutrymmet utan där kunde man lägga ryggsäckar. Tänk så praktiskt.

På flyget från Caracas satt jag bredvid en chilensk nunna så jag var tvungen att titta på en peruansk sexkomedi "Un Dia Sin Sexo", hehe...

Lång dag i Caracas (26 feb)

Idag har tio timmar fördrivits på Caracas flygplats enligt följande.

Jag har:

1. Ställt klockan till Chavez-tid
   Han ligger trettio minuter snett
   
2. Ätit frukost
   Desayuno Criollo betald med 15 US$ till okänd kurs.
   
3. Pluggat Spanska
   
4. Misslyckats med att hitta en internetanslutning.
   Inget WiFi. Inga internetcaéer. Verkar bara finnas inne i loungerna.
   
5. Läst om Peru i South American Handbook
   Lima skall nog bli gott. Ser fram mot min första Ceviche. Skall bli spännande att testa Perus viner och musikklubbarna i Barranco.
   
6. Ätit lunch
   En påse nöt och fruktmix från Trinidad
   
7. Checkat in på flighten till Lima
   Ja… det höll mig sysselsatt några timmar. Transferdesken var en våning upp på andra sidan en säkerhetskontroll som jag fick passera ett antal gånger eftersom det aldrig fanns någon LAN-tjej på plats där uppe. Till slut lyckades jag hitta henne vid gaten till LANs Miamiflight.. Så nu är jag med… hoppas ryggsäcken kommer fram också… Den blev minsann incheckad hela vägen i Port of Spain.
   
8. Ätit kvällsmat
   Hamburgare, två jättegoda venezuelapilsner och en dubbel espresso. 20 US$
   
9. Inte frusit ihjäl
   Jag är sommarklädd.. inte klädd för luftkonditionering som är inställd på djupfryst. Hittade ett ställe vid gate 22 där luftkonditioneringen var lite svagare…
   

 

Last lime in TNT (25 feb)

Crazy ringde på eftermiddagen och sade att han skulle komma ner och snacka med oss i hotellbaren. Visst, sade jag. Det blir nog bra.

Innan dess blev det ett antal gatlopp fram och tillbaka till bankomaten för att ordna pengar till Jonas panköp. Jonas är nu lycklig ägare till en "low C tenor pan 4th and 5th" inköpt i Pan Trinbagos lokaler. Man blir lite avundsjuk.

Innan Crazy skulle komma gick vi ut för att äta. Min basistvän Stanley satt med sitt gäng (Noel, Anthony och Vonrick) och lajmade på Sea Town och såg oss gå förbi. Han ringde mig och så blev vi sittande där. Det visade sig att trummisen Vonrick spelade med Charlies Roots fram till 1992. Han är med på originalinspelningen av Kitcheners Sugar Bum Bum. Dessutom är det han som spelar på Swamp Dogg´s version. Coolt!! Efter en bastant kinesmåltid med biff och kyckling och ett antal öl kom vi hem till hotellet för att slutföra packningen och vara redo för morgondagens väckning 04:15…. Crazy ringde vid 11 tiden och bad om ursäkt för att det inte gick att träffas nu heller. Han verkar ha svårt att lajma, den gode Erwin... Man undrar om han är en riktig trini…?

Mañana… América del Sur…

Var på Mas Camp Pub (Nu Pub) igår och såg Black Stalin som numera kallar sig Dr. Stalin. Ett antal calpypsoians värmde upp med Cummings and the Wailers som komp. Raw Kaiso… Sprangalang var konferencier. Många grå eller blåhåriga damer i publiken. Bredvid oss satt ett medelålders par som lyckades suga i sig ett helrör Johnnie Walker och ett helrör Rom… Stalin var i god form. Hade med sig egna musiker med mer energi än Wailers.

Nu skall det alltså packas och i morgon klockan 5 kommer Aneel och kör mig till Piarco.

Näst sista dagen i Port of Spain

Planen var att träffa Brother Resistance och hämta skivor och sånt att ta med hem till Rapso Rebel. Ringde Resistance och han svarade… men han befann sig på Guadeloupe… Skulle ringt honom tidigare. Nu missade vi varandra. Ringde Crazy för att höra vad vi kunde hitta på. Han föreslog Mas Camp pub ikväll. Stalin spelar där. Så det är alltså planen för kvällen.

Vi kom på att Jonas givetvis måste köpa ett steelpan så det blev dagens projekt. Konsulterade Lars hemma i Sverige. Sedan gick vi till Simons Music. Försäljarna där var trevliga men visste inte så där jättemycket om steelpans. De ville ha 5500 TT$ för en tenor utan case vilket var över smärtgränsen prismässigt. Ringde Stanley, bassist som jag träffade på min stamkines igår, och han tipsade om att vi kunde gå upp till Pan Trinbago – Centralorganisationen För Bensinfat. Sagt och gjort.
På Pan Trinbago snackade vi med en herre vid namn Melville. En tenor för 3500 TT$ verkade kunna ordnas. Sedan ringde Vonrick, Stanleys kompis och trummis i Desperadoes och Charlies Roots, och han hade en kontakt som verkade kunna sälja för ytterligare något lägre. Känns som om halva Port of Spain snart engagerat sig i detta bensinfatsköp. Skall bli spännande att se var det slutar.

Det är perfekt att ha en lokal mobiltelefon. Så här mycket kontakter hade man inte kunnat ha förr. Otroligt många trinidadier har Blackberries med telefon och internet på fickan.

 

Här är lite steelpan info från Lars för säkerhets skull:

The Spiderweb (or Circle of Fifths) Lead = Tenor pan vanligaste sorten

Kostar 3100US$ från Manettes fabrik i USA, Panyard har importerade för 1200US$ och egen tillverkade för 4200US$

Det finns C-lead och D-lead och det är väl hugget som stucket vilken man lär sig på

C-lead börjar på låga C istället för låga D.

 
 

En idé utöver tillverkare och musikaffärer är väl om något steelband/panyard säljer. Fast då måste man ju ha det stämt så de inte säljer ett ostämt som har varit med på karnevalen.

 
 

Lincoln Enterprises Ltd.

Steel pans and accessories

68 Ariapita Avenue, Woodbrook, Port-of Spain, TRINIDAD & TOBAGO. Phone: 625-5806; 674-7131. E-mail: admin@iere.com

 
 

Trinidad & Tobago Instruments Ltd

144 Old St. Joseph Road, Laventille, Trinidad, West Indies. Telephone: (868) 627-0185; (868) 623-1634; (868) 625-0974, Fax: (868) 623-1634, E-mail: steelpan@tstt.net.tt

Steel pans and accessories

 

Nationalmuseum

Första rummet i Trinidad and Tobagos nationalmuseum handlar om calypso och alla dess varianter. När jag var där var det också skolbesök. Ett femtiotal flickor i tioårsåldern iklädda identiska uniformer, med identiska flätade frisyrer med identiska röda rosetter i håret. Man undrar hur lärarinnorna ser skillnad på sina elever. Tänk på hur svårt våra svenska lärare ibland har att dela ut betyg till rätt elev. "Ni känner väl alla till Lord Kitchener" frågar lärarinnan. "Jaaa, det är klart" svarar barnen. Och sedan fortsatte det men en grundlig genomgång av alla stilar och viktiga artister inom calypso och soca. Ett självklart moment i den trinidadiska läroplanen. När får vi soca som obligatoriskt ämne i svensk grundskola, tro…?

Alla Road March vinnare fanns listade på en vägg. Crazy vann Road March 1985 med Soucouyant. Jag som hade fått för mig att det var Nani Wine. Rapso var ingående presenterat med Network Riddum Band och Brother Resistance. Everard var dock inte omnämnd.

 

Trinidad

Uppe vid Savannah ligger ett gigantiskt, nybyggt opera- eller konsert-hus, National Academy for the Performing Arts. För tillfället omges huset av ett högt stängsel, möjligen tillfälligt för karnevalen. Vaktposterna jag snackade hade dock ingen aning om när det skulle tas ner. Det ser alltså ut som om man byggt ett fantastiskt hus som sedan blev så fint att man inte vågar släppa folk i närheten av det. Jag får forska lite på nätet om historien bakom detta hus. Hur som helst är det verkligen snyggt. Tänk om vi fått något sådant i Göteborg i stället för nuvarande anskrämliga lada? Och det är definitivt mycket snyggare än Maersks groteska styrhytt i Köpenhamn.

Det finns ett antal nybyggda, flashiga höghus i Port of Spain så någonstans finns det pengar. I varje fall fanns det pengar innan den globala krisen. Tre nya lyxbostadshus i St. James står halvfärdiga. De som stod bakom, Susan jobbade tydligen för dem, gick omkull och fick tas över av staten. Nu låter man folk flytta in i de delar som blivit klara och så hoppas man kunna bygga färdigt så småningom.

Trinidads rikaste familj är en syriansk klan. De äger alla shopping malls, bygger höghus och äger alla de KFC och Subway som finns i snart sagt varje gathörn.

Sedan har vi kineser. Förutom alla kinesrestauranger verkar det som om nybyggena byggs av kinesiska byggnadsfirmor. Såg "Shanghai Construction Corp" på en skylt vid en ny skyskrapa.

Vad gäller Sverige så visades Sverige – Norge i curling på TV i morse. Sony Ericsson är en ganska vanlig telefon. Såg en "I love Soca" dekal med Sony Ericsson loggan som "love". Soca Rebels försökte ju en gång i tiden få sponsring från dem så det var rätt tänkt. Man ser faktiskt ganska många Volvo XC90 på gatorna. Bilarna är som sagt många och de flesta är nya fina japanska mellanklassbilar. De direktimporteras från japan (högerstyrda) så det är japanska skrivtecken på alla reglagen i bilen…

Den politiska makten innehas av afrotrinidadier. Deras parti är PNM. Oppostionen är dominerad av indier. Deras parti är UNC. De håller just på att få en kvinnlig partiledare, Kamla Persad-Bissessar, och detta kommer nog att ge dem en chans att ta hem nästa val.


 

Northern Range

Hela lördagen blev en bilutflykt tillsammans med Roshan, Aneel och Susan efer att tillbringat natten hos Chands familj i Malick.

Hade inga direkta planer utom att se lite mera av Trinidad. Det började inget vidare med hiskeliga trafikstockningar fram till Arima. Det finns gott om bilar på Trinidad och vägnätet har inte utvecklats i samma takt. Vid Arima bestämde vi oss för att svänga upp i bergen – Northern Range – för att ta oss en titt på Asa Wrights Bird Sanctuary. Man fick fråga folk längs vägen om hur man skulle köra. Inte mycket till skyltning. Asa Wright kändes som ett sömnigt ställe med vandringsleder för pensionärer så vi bestämde oss för att köra vidare över bergen mot Blanchisseuse. Lite spännande var det eftersom vi åkte i en vanlig Nissan Sunny. Hade ingen aning om ifall det skulle krävas 4WD. Aneel körde i snitt 10 km/h och kryssade mellan alla pot holes i vägen. Det tog sin tid men det var fint uppe i bergen. Inget folk, svalt klimat, fåglar och grodor kvittrade.

Efter flera timmar kom vi till kusten och utsvultna fick så småningom Bake and Shark på Maracas.

Det blev sedan en natt till ute i Malick för mig. Jonas är ju på Tobago över helgen. Lajmade med Roshan och Rory på Chands garageuppfart. Snackade lite Climate Change och Global Warming. Kändes nästan som en jobblunch. Trinidad har ovanligt varmt och torrt. Vattningsförbud råder. Sveriges klimatproblem hör jag om från er därhemma… Ett annat ämne som upprör känslorna är att det sedan några dagar råder rökförbud på allmänna platser i Trinidad. Alltså inte enbart på barer och restauranger. Dessutom råder hårdare tag mot rattfylleri. En man på Tobago fick två års fängelse för att han vägrade blåsa i alkotestaren..

Idag skall jag ägna dagen åt att städa datorn och fundera ut vad jag och Lena skall göra när hon kommer ner.

 

Mega

Machel Montano, Destra och HD lyckades pumpa upp karnevalsstämning på gårdagens Beyoncetillställning så det blev behållningnen. Beyonce själv var lika intressant som TV-reklam för hårschampoo . Vi hade köpt de billigaste biljetterna så det var långt till scenen. Typiskt megakonsert. Jag förstår inte varför folk ständigt går på hypen som bildas kring dessa. Det är ju inte konserten som blir det viktiga utan "jag var där".


Fast Beyonce körde faktiskt Palance i 15 sekunder. Folk vrålade av lycka... 

Ännu en dag i Port of Spain

Jonas tänker ta en helgtripp till Tobago. Köpa färjebiljetter. Hur svårt kan det vara. Gå ner till terminalen och handla eller hur? Icke.. där säljs bara till samma dag. Biljetter till kommade dagar säljs på tre olika ställen i Port of Spain. På första stället var datorn trasig. På andra stället nere på Dock Street kommer man inte in i byggnaden utan ID. På tredje stället var datorn trasig.Visade sig att man behöver ID  för att köpa biljett också. Ett svettigt springande genom POS alltså utan resultat. Jonas är ute nu och gör ett sista försök.

Har dessutom hämtat skivor hos Mario.
 Snackade med Crazy. Han slall till Guyana över helgen för ett gigg men är tillbaka på måndag kväll och då skall vi träffas.

Får se om det blir Beyonce i kväll.

Lite karnevalbilder

Ash Wednesday in POS

Nu har jag fatt igang sin email. Korde med fel password sa det blev fel hela tiden. Sitter alltsa pa internetkafeer sa det finns inte svenska bokstaver. Pa tobago fanns det WiFi pa hotellet sa dar anvande jag min egen dator med svenska tecken. Det kanske blir battre att strunta i aa, ae, oe som jag gor nu?

Karnevalen ar slut nu och Port of Spain kanns som en somnig smastad. Det bara sade poff. Igar korde hundra jattelika soundsystems med DJ's och liveband omkring. Ljudnivan fran en sadan langtradare ar som att sta framme vid hogtalarna pa en rockkonsert. Det ar flera tusen watt pa varje. Basen ar viktigast sa alla inalvor far bokstavligen en rejal massage. Anda ar det inte farligt hogt for det vassa mellanregistret ar de jatteduktiga pa att halla nere. Sadant klarar ju inte svenska ljudtekniker. Jamfor ljudkatastrofen Lisa Ekdal pa konserthuset Goteborg i hostas..
Ofta star det soundsystems pa ko langs gatan sa det kanske ar 50 meter mellan varje. Star man mitt emellan kan du tanka dig kakafonin. Men det ar skont..

Jag sprang runt och jagade live band men de blir tyvarr mer och mer sallsynta. Hittade i alla fall nagra stycken som jag foljde med langs deras vag. Det vore ju drommen att vara en socabassist pa en sadan.. :-)

Jag har kopt en kamera pa Tobago. En liten sot Nikon for 1500 kr. Den tar tyvarr inte lika bra bilder som Canonhelvetet gjorde... A andra sidan ar den valdigt liten.

Har nu en vecka kvar pa Trinidad utan att ha planerat speciellt. Tror jag bor ute i Barataria over helgen. Min rumskompis aker till Tobago fredag till lordag.

Sedan skall vi agna oss at ekoturism tror jag. Asa Wrights fagel reservat. Roda ibisar i Caroni trasket. Kanske ta en tur och kolla den vilda surfkusten. Bada pa Maracas Beach. Traffa Crazy och Brother Resistance...

Allt ar val. Jag ar frisk. Ingen forkylning. Har ar over trettiofyra grader men det blaser en skon bris hela tiden och ser man till att dricka och halla sig i skuggan ar det kanon skont. Jag gillat svettas och trivs i mina jeans, hehe. Dom ar en del av mig nu...

Hoppas semlan var god.

Soca Monarch

Wow...  En saan show! Toppenartister non stop hela natten kompade av ett fantastiskt liveband och framfoer allt ett otrooligt bra ljud. Johnny Q Sound i Port of Spain har antagligen en av vaerldens baesta ljudtekniker. Basen saa daer underbart, omtumlande fysisk, raett in i hela kroppen samtidigt som saangen var kristall. Precis exakt saa hoegt som det gaar utan att man behoever oeronproppar? Varfoer har vi inga ljudtekniker i Sverige som klarar att faa till det saa haer?

Kom i saeng 4:30...

Ljust nu paagaar Kiddies Carnival daer de smaa trinidadbarnens trumhinnor bankas till raett haardhet med hjaelp av gigantiska soundsystems paa lastbilar...

Ikvaell blir det Kalypso Revue.

En socarebell i Port of Spain

Det kaenns naestan som hemma. POS aer en helt annan stad aen foer tretton aar sedan. Daa aakte man fraan Piarco sitandes paa ett flak med en Carib i handen. Nu satt man i en luftkonditionerad taxi och gnaelde oever trafiksituationen.

Supersimpelt nollstjaernigt hotell men hyfsat rent. Och laeget perfekt. Karnevalen gaar foerbi utanfaer paa Park Street. Naer jag gick ut hamnade jag mitt i ungdomskarnevalen. Har snackat med Crazy och skall gaa och se honom paa Calypso Revue i morgon. Har aeven snackat med Mario Russell (paa telefon) och traeffat Jamal fraan Hometown. En hometown kille fraan New York upptraedde paa baren bredvid Marios staelle. Snackade med honom ocksaa. Man kaenner sig som om man aer i branschen liksom...

Jaja... Nu skall jag foersoeka hitta en Port of Spain-karta samt koepa biljetter till Soca Monarch.

Vin från Trinidad - Hard Wine - kolla etiketten...

Ingen garanti och ingen försäkring

Canons garanti verkar bara gälla i Europa (skall kolla lite till) och försäkringen täcker bara stölder och skador. Går kameran önder när du är ute och reser så är det bara att kölpa en ny för egna pengar. När du kommer hem får du den reparerad eller utbytt av Canon men då är det så dags och så sitter du där med två kameror. Här följer ett litet utdrag ur dagens chat med försäkringsbolaget (Europeiska).

 

08:15

Kameran bara tvärdog. Ett rent garantiärende hemma i Sverige.

 

08:16

Jag har vait i kontakt med Canonsupport och kollat, batterir, minneskort, allt och den förblir svart och stum.

 

 

13:18

Det du kan få ersättning för är sånt förkommer eller skadas genom stöld, skadegörelse, transport, trafikolycka, brand, läckage eller naturkatastrof. Alltså inte att de bara slutar fungera.

 

13:19

Men det verkar som du kan få ersättning från tillverkaren i a f

 

08:21

Canon ersätter mig men jag får det inte förrän jag är tillbaka i Sverige. Hade hoppats på att ni skulle täcka upp där emellan..

 

13:22

Som sagt kan vi inte ersätta för egendom som bara slutat fungera...tyvärr :(

 

13:23

Var det något mer du undrade över?

 

08:23

Men ok. Jag tror jag förstår... Det hade varit bättre om kameran dött på grund av stöld, skadegörelse, transport, trafikolycka, brand, läckage eller naturkatastrof.

 

13:23

just det

 

Lite bilder

Här kommer lite bilder från Tobago Panorama som jag fått av några andra svenskar på hotellet.

Men först mindöda kameras sista bild...

Död kamera

Min Canon Powershot D10 klarade alltså en vecka på Tobago. Jag har badat med tre gångar: Bucco Reef, vattenfall i regnskogen och Pigeon Point. Inga djupdyk, inga hårda dunsar och jag har varit försiktig med att hålla rent när jag öppnar och stänger luckorna. Det finns inga synliga tecken på att vatten kommit in i den. Har provat att ta ur och ladda batteriet. Har även haft ur minneskortet och det fungerar i datorn.

Döden kom lite gradvis. Man kunde få den att visa klockan samt att tala om sitt serienummer. Kom diverse blink från lysdioden och eventuellt några svaga pip. Nu är den helt död...


Någon Canon-ägare därute som har något tips?

Alltså... hur skall man hinna med allting..

Seriöst bloggande tar ju tiiid... Här på Crown Point har ju i alla fall ett fungerande WiFi på rummet så det funkar tekniskt ganska smärtfritt. Men det kräver ju en kreativ ansträngning.

Jaja...

Sedan senaste inlägg har jag hunnit med två turistfällor och en kulrurell sak.

Fälla 1: regnskog med 4WD - kanonkul! Bada i vattenfall och titta på kaymaner är aldrig fel.
Fälla 2: Ligga på stranden vid Pigeon Point och lyssna på Luther Vandross. Aldrig fel.
Kulturell sak: Panaorama in Scarborough. Underbart! Bake and Shark med sinnessjuk pepparsås. Steelbands. Ett av dem hade Crazys "De Party Now Start" fast dom fuskade och körde en snarlik låt. Hade med mig fyra aabdra svenskar från hotellet som fick sig en rejäl dos TNTculture.

Dessutom har min vattentäta, odödliga Canon Powershot D10 fövandlats till en Norwegian Blue Parrot. Tre bad blev alltså en överdos för den stackarn. Får se hur Canon räddar den här situationen åt mig.

Nothing to report

7 feb, söndag.

En loj helg. På lördagen var jag ganska utslagen efter fredagsnattens soca.  Inte så att jag var (speciellt) bakis utan helt enkelt för att jag inte kom hem förrän 04:30 på lördagsmorgonen..

Jag lovade ju mamma att skicka vykort men vykort verkar vara en vara som knappt säljs längre i dessa internet- och blogg-tider. Ännu värre är det med frimärken.  Någon därhemma får printa ut min blogg och ge till mamma, ok?

Idag sitter jag i skuggan på hotellrestaurangen och studerar. 

Har noggrant läst igenom Utrikespolitiska Institutets skrift om Peru. Nu skall jag plugga spanskaglosor.

Sitter alltså bara några meter från havet med dånande bränningar mot stranden. Pelikaner och fregattfåglar flaxar omkring ute över havet.  Pigeon Point och Buccoo Reefs bränningar ser  jag på andra sidan Store Bay. Med jämna mellanrum kommer Caribbean Airlines lilla Dash plan invispandes.


Tyvärr når inte WiFi:t hit så jag får väl knata in till rummet och kolla mejl snart.

En recension, typ

En liten recension av gårdagens event kommer här. 

Katastrofljud på alla "förbanden" - livsfarligt högt och distat.
Uselt dåliga förband med förinspelade bakgrunder.

Alison Hinds med band var bra och ljudet blev nu bra (fast hela publiken måste varit döv efter förbandens katastrofljud)
Merrymen Rhythm Section var bäst.

Får betrakta nattens socafête som en erfarenhet. Jag lovar t.ex. att jag efter detta aldrig mer skall gå på en tillställning där det används förinspelade bakgrunder




 

Buccoo Reef

Gamla fina Buccoo Reef turen höll stilen. Besättningen skvalpade bensin mellan olika dunkar.. Kedjerökandes. De fick ju sig en uppsträckning av Mats för tretton år sedan men det verkar vara bortglömt.

Tobago sunset

Testade solnedgångsinställningen på kameran.
Fint va?

Road taxi

Hade köpt en sån där fin resadapter  på MAXI som skulle passa i alla världens vägguttag. Tyvärr hade jag inte kollat om min datorsladd passade i adaptern. Å det gjorde den inte… Fick åka in till Scarborough till en elektronikprylaffär. Åkte Road Taxi som kostar motsvarande 10 kr från Crown Point till Scarborough. Man får alltså dela med folk som hoppar på och av under vägen. Fick som tur var mycket hjälp av den första chaffisen som letade upp affärer och följde med in. Han fick extra betalt…

Fick hans kort och jag funderar med att använda honom för att komma till morgondagens socafête med Alison Hinds..

Har även bokat en tur ut på Bucco Reef och Nylon Pool i morgon. Hänger med några andra svenskar här på hotellet.

Min säng på Tobago

Tobago

Befinner mig nu alltså på Tobago. Varmt, tropiskt och fullt med glada trinnisar som älskar att tjôta. Livebandet på hotellreston bestod av två systrar som sjöng popschlagers (helt bedårande) med världens sömningaste farbror som startade backingtracks på datorn (och fem fnittriga pojkvänner).




Restaurangen sköttes av en dam av exakt samma kynne som frukostmajorskan i på New Hotel Select i Marseille, Underbart. Tantens rompunch var med betoning på punch.



Karibiska havets bränningar ett stenkast nedanför hotellet och startbanan på flygplatsen ett stenkast åt andra hållet. En Boeing 777 som varvar upp känns …

Morgon i London

Planet var två timar försent. Landade strax efter ett på natten. Vid den tiden går Gatwick transfern väldigt glest, typ som skår färjan vid samma tid. Jag var tvungen att ta taxi och nu skall jag försöka få British Airways att betala taxinotan.

Har i alla fall fått hyfsat med sömn på planet, i taxin och nu i mitt superplastiga yotel-rum.

På väg

Resan har alltså startat. Än så länge inga mishaps. Incheckningen på Stockholmsflyget på Landvetter blev en cirkus. Jag hade checkat in på internet men det funkar inte med bagage och sedan var ryggsäcken specialbagage så de blev lite snurrande fram och tillbaka men det gick till slut. Tur detta inte hade behövt utföras på spanska…

Även pengaväxlingen blev lite spännande. Hade beställt valuta till Forex i transithallen men den kommer man ju inte till när man flyger inrikes, nä.. men de hade som tur var TT dollar i Forex på utsidan också… Tur jag (och Lena) kom på detta innan säkerhetskontrollen.

Den obligatoriska reseförkylningen har givetvis infunnit sig men det känns som om den håller på att klinga av. Kör en kur med massor av the och Ipren…

Nu sitter jag på Arlanda och väntar på att flyget till London. I morgon Tobago.