Observationer i La Paz

Kollektivtrafiken

Bussarna i La Paz är som i Lima. De flesta är typ Toyota Hi-Ace dvs normalt åttiotalsvidriga. Inga katalysatorer. Men sedan finns det gamla slagskepp av olika slag. Amerikanska utrangerade skolbussar av fabrikat Dodge och liknande. En del släpper ut fruktansvärda moln av blå dieselrök som gör att man knappt ser handen framför sig under flera minuter. Att inte folk faller ner döda. Vi är ju på nästan 4000 meters höjd så skillnaden mellan liv och död kan ju inte vara stor. Jag levererar mina värsta svenska svordomar varje gång jag drabbas av dessa moln.

 

Trafikkulturen

Det är varje fotgängares plikt att hålla sig undan. Hör man två tut bakom sig betyder det "Jag har gasen i botten och flyttar du inte på dig är det inte mitt fel". Även här levererar jag osande eder varje gång jag tvingas till ett gatlopp.

 

Frisörer

På min väg till spanskaskolan passerar jag en oändlig mängd frisörer som alla kommer i extas när de ser min lurviga kalufs. Men jag törs inte…

 

Restauranger

Jag är hänvisad till att äta på turistrestauranger tillsammans med övriga backpackers. Gatumaten skall ju undvikas på grund av påstådd risk för amöbor och trikiner (för sent.. jag har redan ätit av den). Och de lokala billiga restaurangerna serverar konstiga soppor med beniga köttslamsor som inte lockar.

 

Gamla trauman

Att Bolivia förlorade sin Stilla Havs-kust till Peru och Chile i Guerra del Pacífico
svider fortfarande. Havets dag firas årligen. Relationerna till Chile och Peru är inte normala. Man kan ju hoppas att sånt här kommer att kunna lösas med medling och avtal istället för att politiker fortsätter att spela på nationalistiska strängar.

 

Collas y cambas

Collas kallas de som bor i bergen. Cambas kallas de som bor nere vid Amazonas och slätten. Här finns en gammal rivalitet. Slättborna är ekonomiskt framgångsrika med olja, boskap, soja och virke. Morales har sin maktbas bland Collas så de har den politiska makten. Det var rejäla konflikter för något år sedan men har tydligen lugnat sig något. Bolivia har tre stora städer i miljonklassen, La Paz, Cochabamba och Santa Cruz, vilket förhoppningsvis kan möjligöra en slags balans mellan landsdelarna.

 

 

Fotografias Cusco - La Paz

Palmsöndag i La Paz

Många palmer har gått åt idag. Överallt säljer marknadsdamerna palmbladskreationer. Förmodar att de skall medföras in i helgedomarna för att där offras enligt någon okänd ritual. Man kan vika till många snygga saker med palmblad. Fast det nödvändiga korset kräver en häftapparat såg jag.

Tänkte gå på musikinstrumentmuséet men det var stängt. Istället köpte jag en dagstidning – "El Razon" – och satt på Plaza Murillo i några timmar och läste den grundligt. Begrep givetvis inte allt men det var en nyttig spanskövning. Dessutom kunde jag sitta på en parkbänk och känna mig som en "local" och det gillar jag ju.. Pensionärerna som jag delade parkbänk med sade "Hasta luego" till mig när de gick…

Har levt på "Street Food" hela dagen, trots varningar i South American Hand Book. Nypressad jos, salteños, chorizos, grillad kyckling. Det känns ok när man ser maten tillagas framför ens ögon.

Tempot i La Paz är lugnt och det känns väldigt skönt. Men det kanske också är ett tecken på att det inte händer så mycket här. Jag nämnde det för Agnes och hon drog parallellen till Sarajevo som också kändes "lugn och skön" men där detta senare visar sig vara uppgivenhet på gränsen till apati. Bolivias ekonomiska utveckling sker vad jag förstår i Santa Cruz som nu är Bolivias största stad.

I området runt mitt hotell finns massor av ungdomar som ser ut som amerikanska backpackers men när de öppnar munnen kommer det hebreiska. Det finns dessutom massor med restauranger där menyerna enbart står med hebreiska bokstäver. Det finns något samband här. Undrar vad det kan vara?

Jag har ganska hyfsad utsikt över staden från mitt 78-kronorsrum. Jag köpte med mig en öl från gatan så nu sitter jag och bloggar i min egen lilla skybar och ser stadens ljus tändas allteftersom natten faller på.

Billigt

Det är billigt här i La Paz. Känns som om prislapparna här nästan är samma som i Peru med den skillanden att det är Bolivianos och inte Soles som är valutan. Halva priset. Har levt på gatumat till stor del. Diverse pirogliknande saker som jag tror kallas saltines och en massa färskpressad fruktjos.
Har hittat en spanskskola några kvarter från mitt hotell så nu skall jag plugga lite igen. Otroligt billigt att få privatundervisning för 58 kronor i timmen.
En boliviano är exakt lika mycket värd som en svensk krona så det är enkelt för en svensk här.

Testar att bo på ett hostal i La Paz.

26 mars, klockan 21:32:

Kom fram till La Paz vid lunchtid. Jag hängde med Matthias från Tyskland som skulle köpa gitarr i La Paz. Spännande tyckte jag. Han skulle bo på Loki och jag tyckte väl det lät som en spännande idé att prova på hur livet är på ett backpacker-hostal. Loki var fullt så vi gick runt hörnet till Wild Rover.

Så nu provar jag på livet i ett backpacker-hostal. Herregud ett sånt fylleslag. Känns väl mera som en pub med sovsalar. Det är billigt att bo här (50 kr natten) men folk betalar genom att supa. Man får en armbindel med sitt sängnummer. Denna armbindel använder man sedan till att handla i baren, och det är just vad ungdomarna gör. Jag bävar inför denna natt. I morgon får jag byta till ett bättre boende.

Dessutom fungerar inte det trådlösa nätet. Personalen säger att det beror på att jag har Windows Vista. Jaha… Har inga andra det då?

Har i alla fall haft en kul rundvandring på La Paz marknadsgator. Och Matthias köpte en gitarr och en massa annat. Själv köpte jag ingenting.

 

27 mars, klockan 08:44:

Summering dagen efter. Förutom att internet inte fungerade och att det festades till klockan två så fanns det ingen ventilation i sovsalen där vi var sex personer. Detta var droppen. Jag tog en tidig dusch och gick ut i La Paz gryningen för att hitta ett annat boende. Så nu har jag ett eget rum på Hotel Copacabana med fungerande internet till samma pris som bluffgänget på Wild Rover lurar av ungdomarna… Nu skall jag bara släpa över mitt bagage och sedan blir det till att leta tågbiljett söderut.

Cusco

Vad jag tycker om Cusco
.
Nätterna är kalla och hotellen ouppvärmda (i varje fall mitt hotell som skall vara tre-stjärnigt).
Stan stinker av avgaser. Katalysatorer och sånt har inte nått hit. Bilparken är uråldrig för att inte tala om de skrothögar som används för kollektivtrafiken med minibussar, så kallade Combis, Detta gäller hela Peru men man störs mer av stanken i en kall gryta som Cusco.
Man blir ständigt ansatt av folk som vill putsa ens skor, sälja tavlor, mössor, hattar, cigaretter, hasch. De ger sig ganska snabbt om man ger ett tydligt nej men det är jobbigt att hela tiden behöva kommunicera. Det värsta är att det finns små barn som är ute och säljer också.
Inkamurar är överskattade som sevärdhet.
Stan är väldigt turistinriktad och restaurangutbudet och priserna är därefter

Finns det något positivt? Tja, folk är snälla men det är ju inte unikt för Cusco.

Väntar i Cusco

Klockan 08:20
Sitter på Cuscos flygplats. Det är lite muler och duggregnar. Därför kan inga plan landa. Cuscos flygplats ligger så gott som inne i stan. Den ligger alltså nere i Cuscos dalsänka. Inflygningen hit var mycket obehaglig med zick-sack-flygning mellan bergssidorna.
Jag har checkat in min ryggsäck på Aerosurs flight till La Paz. Det var nära att den blev manuellt genomsökt men tullsnubben hejdade sig när han insåg hur infernaliskt välpackad den var.
Eftersom det är osäkert om La Paz planet kommer att kunna flyga hit så är min situation högst flytande. Jag vill definitivt komma härifrån. Trivs inte i Cusco. Det är för högt och mitt hotell är fuktigt och kallt. Har inte sovit något vidare. Hade hotellet erbjudit duntäcken hade jag kanske kunnat kura ihop mig och sova. Nu var det dubbla hårda fuktiga filtar. Gick inte att kura ihop sig. Blev aldrig varm. Jag hade lite samma känsla i Chachapoyas. Sov aldrig gott där heller. Fast i Chachapoyas var höjden inte så påtaglig.
Däremot inser jag att jag sover underbart gott när det är trettio grader och jag har en bra fläkt och ett lakan. I Chiclayo och Tarapoto sov jag som en stock.
Jag har på två dagar gjort de viktigast turistsakerna i Cusco. Dvs jag har besökt cirka åtta gigantiska stenanläggningar som inka-snubbarna släpat ihop på olika ställen runt Cusco. Alltså: Detta var ganska tråkigt. Hade räckt med att besöka två av de här ställena. De är ganska lika varandra. Kan det vara så att Macchu Picchu också är samma sak bara lite större och mer orört? Då är jag tveksam till om jag orkar åka hit igen. Man får allt vara en väldig sten-älskare för att orka med alla varianterna. Dessutom vet man ju så lite om vad syftet var man alla dessa anläggningar. Inkas var så upptagna med att släpa och slipa sten att de aldrig införde skrivkonsten. Man kan tycka att hela deras gigantiska efterlämnade stenarv känns helst meningslöst eftersom de inte talat om vad det går ut på. Ett sorgligt monument över bortspilld mänsklig möda. Jag blir faktiskt lite deprimerad av inkakulturen.

Klockan 09:50
Är nu inne i avgångshallen. Mitt handbagage noggrant genomsökt. Har betalt flygplatsavgift. Fått mitt immigrationsformulär granskat och stämplat. Även passet fick sig en stämpel.
Jag hade ju sett fram emot att få flyga med en urgammal Boeing 727. Nu visar det sig att Aerosur har graderat upp sig till 737.
Bolivianerna på Aerosur är väldigttrevliga och det verkar som om de kämpar för att locka över en del av Cuscos turistström till sitt land. Har fått fylla i en enkät om varför jag valt Bolivia. Skall bli spännande att se om Bolivia kommer att fortsätta att vara lika välkomnande.

Klockan 10:30
Flighten inställd. Vi få alla köa i olika omgångar. Först för att få tillbaks immigrationslappen, sedan för att får veta att Aerosur ornar en buss klockan 10 i kväll. Biljetten skall hämtas på Aerosurs kontor inne i Cusco klockan 16. Sedan köa för att få tillbaka flygplatsavgiften.

Klockan 13:30
Efter alla köer och en halväcklig cafélunch. Jag hänger kvar på flygplatsen. Här finns ju internet och sittplatser. Tar väl en taxi in till Aerosurs kontor vid halv fyra. Sedan får jag hitta på något ställe att hänga tills bussen går.

Observationer

En BAe-146 störtar inte om alla ombordvarande peruaner börjar snacka i sina mobiltelefoner cirka 30 sekunder INNAN planet tagit mark. Telefonerna verkar förövrigt aldrig ha varit avstängda under flygningen. Besättningen vänder trött bort blicken. (En observation från när Tarapoto-planet landade i Lima).

Jag har inte blivit höjdsjuk på 3800 meters höjd. Hoppas det bådar gott inför fortsättningen.

Mate de Coca smakar hö och verkar ha ungefär samma effekt.

Gick hungrig in på första bästa restaurang och beställde husets grill. Servitrisen försäkrade att den var för en person. Jättegott och ett härligt glas chilenskt rödvin… Men: Det var ett kilo kött… Jag orkade inte äta upp… En skam för en Björn…

Macchu Picchu är stängt vilket innebär att Cusco är tämligen turisttomt. Alla gatuförsäljare, skoputsare och massageinrättningar ser mig som sin räddning…

Inka-snubbarna verkar ha varit stenkåta. Det bästa de visste var att fila på stenblock så att de smälte samman till jättelika murar.

Jag åker på utflykterna med den spanska gruppen. Jag är känd som svensken (eller schweizaren - de klarar aldrig att skilja på Suecia och Suiza) som lärt sig spanska på två veckor. Idag har jag umgåtts med Peruaner, Spanjorer och Colombianer.

Blogg

Detta är en reseblogg. Det känns mycket smidigare att använda blogger än att använda resedagboken som jag gjorde förra gången. Här bestämmer man ju själv hur mycket man vill visa av sin resa, hur sidan skall se ut, möjligheter till gadgets samt att det finns så många fler möjligheter att skriva sina inlägg.

En blogg skall väl vara personlig och intim och man skall visa upp sitt innersta? Eller…? I det här fallet är det kanske inte precis så. Inga politiska eller religiösa inlägg heller. Men det stämmer väl ganska bra med syftet: "…så att ni vet var ni har mig" tolkat i första hand geografiskt.

Jag har som ni sett inte kunnat hålla mig från att lägga in några länkar till andra bloggar så ni vet ungefär var ni har mig där också.. Och så Herschel och Planck som bokstavligen fotograferar skapelsen..

Färjan över Rio Huallaga

En vajer är spänd tvärs över floden. Flotten, som rymmer tre bilar, har två vajrar, en från vardera ände, som går upp till en gemensam rullanordning uppe på vajern över floden. Genom att ändra vinkeln på flotten med dessa två vajrar så får man den att med god fart röra sig över floden. Så genialiskt enkelt och ekologiskt. Gubbarna som sköter vinscharna är skickliga men några marginaler verkar det som vanligt inte finnas. Ingen redundans heller. Skulle vajern gå av så vete gudarna hur Rio Huallaga ser ut nedströms...

Resort

Det visade sig att jag har hamnat på en resort här i Tarapoto. Lever alltså lyxliv med pool och tillhörande poolbar. Verkligt skönt. Har ju inte haft riktig semester sedan Tobago. Skall bo här tre nätter och sedan flyg tillbaka till Lima. Det blir kanske inte så mycket att blogga om härifrån. Det är visserligen Cumbia-konsert i stan i morgon med "Bröderna Yaipén" men jag tror jag avstår. Kolla in deras videos på YouTube.

Har åkt mototaxi för första gången i mitt liv när jag skulle ta mig från bussen till hotellet. Lika kul som det ser ut fast säkerhet skall vi väl inte tala om. De går iofs inte speciellt fort.

Bilder från Gocta

Först en bild tagen klockan 12:30:

Sedan en bild tagen klockan 12:42:

Den andra bilden verkar vara tagen från en annan plats men ni märker kanske ändå att det är en dramatisk ändring på 12 minuter.

Gocta

Vattenfallet i Gocta var fantastiskt. Stigen dit var tuff. Två timmars slingrande upp och ner längs slippriga stigar. Var nästan som en Temaresa på Kreta (fast bara nästan). Vägen hem var däremot supertuff för då var man trött och hungrig och genomvåt...

När vi framme vid vattenfallets bas bröt ett åskväder ut där uppe och på bara några minuter förvandlades Gocta från ett snyggt, maffigt vattenfall till ett vrålande monster. Det var någon som satte på en kran där uppe. Otroligt. Vi fick snabbt fly...

I går, vid Kuelap, snackade jag mest franska. Idag var det skoltyskan som fick dammas av.
 
Lägger upp bilder i morgon om kameran överlevt. Nu har jag packat inför nattens bussresa till Tarapoto.

Kuelap

Utflykt till Kuelap. Gigantisk fästning, tempel, tillflyktsort, livsmedelslager... Alltså: Det finns massor av gissningar från olika professorer om vad Kuelap var för någonting men ingen vet. Vad man vet är att det är stort. Byggdes av Chacho-indianerna för över tusen år sedan. Inka behärskade ställer något hundratal år innan spanjorerna kom. Los Chachos lierade sig med spanjorerna för att bli av med inkaförtrycket och hjälpte alltså till att störta inkaväldet. Inkas kunde inte använda Kuelap som fäste mot spanjorerna.
Ligger på 3000 meters höjd. Moln och en svalkande regndimma stoppade utsikten.
Vägen upp hit är en grusväg som vindlar sig längs stupen. Utsikt...

Herschel och Planck

Fantastiskt att se Herschel och Planck arbeta tillsammans. Så här har ingen tidigare sett Vintergatan.

Credits: ESA/HFI Consortium. Credits for inset: ESA/SPIRE & PACS consortia/P. André (CEA Saclay) for Gould’s Belt Key Programme Consortia.

 Läs mer på ESA news - Planck sees tapestry of cold dust

Resa till Chachapoyas

Incheckad i Chachapoyas efter en 20 timmars bussresa. Den skulle tagit 9 men vi fastnade. Från midnatt stod vi still fyra timmar vid ett ras uppe i Anderna. Sedan fastnade vi i ett antal vägarbeten som vi skulle sluppit om vi inte blivit sinkade i bergen. Det goda är att en stor del av resan nu gjordes i dagsljus. Mycket häftiga berg och kanjoner minsann... Fick även uppleva stillheten mitt i natten uppe i bergspasset medans vi väntade på schaktmaskinen.

Levde på en halv liter vatten hela resan. Som tur var hade jag ätit en supergigantisk kyckling i Chiclayo på eftermiddagen så det gick ganska bra. Har vräkt i mig mat nu. Det fanns marsvin på menyn men jag höll mig till en vanlig stekt biff. Och en sallad med den helt underbart goda avocadon man får här.

Vad gäller gringoturism verkar det vara fransmän här uppe. Inga jänkare eller svenskar. På bussen fanns det två små coola rökande, franskgäng, vardera bestående av två killar och en tjej. Jag hamnande bredvid det ena gänget i bussen men de var inte speciellt intresserade av konversation. På hotellet i Chiclayo snackade jag med en fransk ensamturist i min ålder. Han var däremot trevlig och pratsam. Jag misstänker att jag kommer att stöta på franskgängen igen vid Kuelap och Gocta.

Söndagskväll, Plaza de Armas, Chiclayo

Las Tumbas del Rey de los Moches

Här är lite bilder från museet och utgrävningarna i Sipan.

Chiclayo

Chiclayo ligger på slätten mellan Anderna och Stilla Havet. Runt staden odlas ris och sockerrör. Det är alltså en centralort i en jordbruksbygd. Trettio grader, varma dofter av dynga och jord och en bris från Stilla havet som inte är så långt bort. Utanför staden känns det lite som en högsommardag på en svensk jordbuksslätt.

De enda turisterna, och de är inte många, är de som är här för att titta på lämningarna från pre-inka kulturerna. Har gått omkring lite i staden och där ärjag ensam turist. Helt rätt, eller hur? "Off the beaten track". Kan det bli finare i backpacker-världen?

Gick runt lite på marknaden i dag. Ett myller. Olika avdelningar avlöser varandra: Tofflor, ryggsäckar, burfåglar, Tv-reparatörer, barnfrisörer, slaktare, grönsaker… Någonstans i detta myller skall också den berömda avdelningen för shamaner och häxor finnas. Skall leta lite mer i morgon. Jag tog inga bilder. Hade inte med kameran. De enda bilder jag har på Chiclayo, och landet runt omkring, är de jag tagit från utflyktsbussen.

Pyramider

Har nu besökt pyramiderna i Tucuman. Imponerande lämningar från en Lambayeque-kulturen för cirka tusen år sedan. Ett stort område med 26 pyramider. Har dessutom sett ett väldigt tjusigt museum med 2000 år gamla lämningar efter El Señor de Sipan. Kungagravar från Mosche-kulturen. Får väl läsa på i wikipedia så jag vet vad jag sett.
Staden Chiclayo är väl ingen större upplevelse. Centrum är proppfull av tutande små Daihatsu-taxis. Utanför centrum är gatorna fyllda med Mototaxis.
Här är i alla fall varmt och skönt så jag har kommit tillbaks i lite skön Trinidad-svettning.
Det skall ligga en bra kinesrestaurang i närheten av hotellet så det är planen för kvällen. Sedan tidig sänggång eftersom jag gick upp kvart i fyra i morse.

Sista dagen i Lima

Usch då... dags att bryta upp.. just som man börjar känna sig som en limeño.. Mitt liv är i Lima har varit PLUGGA SPANSKA men jag inser ju att det finns mycket mer i den här staden. Men det är väl bra att ha saker kvar att göra.

Idag var det alltså sista dagen i spanskaskolan och det var lite sorgligt. Har ju blivit god vän med mina lärare, Marco och Monica, känns det som. 40 timmar med Marco och 20 timmar med Monica är mycket..


Det har verkligen varit en fantastiskt bra kurs så jag får väl rekommendera Hispana Spanish School. Förmodar att det inte kan garanteras att man blir så få studenter i varje klass men inte omöjligt. Att plugga spanska i Lima är ju lite mer ovanligt än på andra mer kända resmål.



Här en bild som Marco tog på mig och Monica när vi sitter och har lektion på skolans uteplats.

En Pisco Sour Mosto Verde

Cumbia Cienaguera

På Trinidad har Swappi en stor hit med "Dis Gyal (Nah Go Play)". Han har snott ett coolt dragspelslir som jag hela tiden trott varit någon Forró från Brasilien. Det har låtit så bekant och jag har irriterat mig på att inte kunna identifiera det.
Åt lunch på InkaNova idag och i bakgrunden gick plötsligen detta dragspel! Nu i en cool lounge version. Frågade servitrisen och hon visade mig plattan som heter Colombian Chill Out. Nu har jag laddat hem den och låten med det sköna dragspelet heter alltså Cumbia Cienaguera.
Hittade den på YouTube i en äkta cumbiaversion. Enjoy.

Aniceto Molina - Cumbia Cienaguera

Mera peruansk musik

Eva Ayllon:




Martina Portocarrero:

Jazzklubb

Har nu varit på Jazzklubb. Underbart med livemusik igen. Skiten de kör på teven är ju för bedrövlig. Har hört "A Ritmo de Mujer ...a punto". Rytmsektion med två på Cajon och en på bongos och koskälla. Gitarr, bas, flöjt och två på sång. Åtta personer, alla kvinnor. Ambiente Criolla. Precis vad jag letat efter.
Jazzklubben Jazz Zone ligger 200 m från där jag bor så allting är som sagt väldigt praktiskt här i Miraflores.

Norra Peru kanske?

I morgon skall jag kolla vad det finns för möjligheter att åka runt lite i Peru.
Funderar på en rutt Lima - Chiclayo - Chachapoyas (med Kuelap-ruinerna) - Tarapoto (med Gocta-vattenfallet, världens tredje högsta, upptäckt 2006) - Lima.
Får se om det är genomförbart. Vägarna kanske är bortregnade där uppe också...


View Norra Peru in a larger map

Fullt frisk, nästan...

En lätt huvudvärk och ett svagt illamående och lite feber. Alltså i princip fullt frisk men det finns ett obehag. Man skall ju bli magsjuk här sägs det (Montezumas hämnd) och det lilla jag har kanske är det som blir över när man är Ducral-vaccinerad...?
Jag äter allt. Sallad, dressing, okända isbitar... Har till och med av misstag tagit mig några klunkar kranvatten. Med detta i åtanke så har jag väl kommit lindrigt undan.
På Trinidad existerar som ni kanske vet inte begreppet "bakis". Här får man ont i huvudet bara man luktar på en Pisco...
Man får ont i huvudet av spanska verb också.

Språkskola

Pluggar alltså spanska som en iller. Kör en "Curso de Español Super Intensivo" i två veckor här.

På förmiddagen är det fyra timmar med Marco som lärare. Vi är bara två i klassen, jag och Rob, 23, från Fresno i Kalifornien. På eftermiddagarna har jag två timmar med Monica och där är jag ensam student. Privatundervisning alltså. Jag har en otrolig nytta av mitt franska ordförråd och min franska grammatik även om det stjälper på sina ställen där orden inte riktigt finns eller där de har bytt mening. Idag har jag fått två timmars intensiv genomgång med Monica, av affärsspanska. I morgon skall vi göra ett försök med teknisk spanska.

På förmiddagspasset har vi en rast på 15 minuter klockan 11. Sedan en timmas lunch. Dagens lunchmeny med två rätter, en halv liter saft och bröd, på en av de många restaurangerna kan man få för 7:50 sol , dvs mindre än 20kr. Idag åt jag sallad till förrätt och panerad fisk med ris och potatis som huvudrätt.

Idag har molnen lättat igen och solen skiner. Lite drygt 25 grader tror jag men som alltid fläktar det skönt från Stilla Havet. Tar mig väl en promenad efter skolan som väl får avslutas med en Pisco Sour i solnedgången nere i LarcoMar-centret.



Här bilder på mina lärare, Monica och Marco.