Vattenfallet i Gocta var fantastiskt. Stigen dit var tuff. Två timmars slingrande upp och ner längs slippriga stigar. Var nästan som en Temaresa på Kreta (fast bara nästan). Vägen hem var däremot supertuff för då var man trött och hungrig och genomvåt...
När vi framme vid vattenfallets bas bröt ett åskväder ut där uppe och på bara några minuter förvandlades Gocta från ett snyggt, maffigt vattenfall till ett vrålande monster. Det var någon som satte på en kran där uppe. Otroligt. Vi fick snabbt fly...
I går, vid Kuelap, snackade jag mest franska. Idag var det skoltyskan som fick dammas av.
Lägger upp bilder i morgon om kameran överlevt. Nu har jag packat inför nattens bussresa till Tarapoto.
Jag visste inte att du även hade tyska i dig. Där ser man. Tarapoto? Är det amazonas-stället?
SvaraRadera